Det måste löna sig mer att arbeta än att leva på bidrag. Men det säger Socialdemokraterna nej till. De visar än en gång vilket bidragsparti de faktiskt är, skriver M-ministern Anna Tenje.
Tes: Svensk politik – både höger och vänster – har fastnat i en kultur där legitimitet köps genom allt större bidrag och transfereringar, vilket urholkar arbetslinjen och skapar ett dysfunktionellt system som varken kontrollerar offentliga utbetalningar eller stärker drivkrafterna till egen försörjning.
Taggar: Transfereringar · vallöfte
Sammanfattning av originaltext
Efter många år av socialdemokratiskt styre, präglat av en ansvarslös migrationspolitik, i kombination med en kravlös integrationspolitik, växte ett omfattande utanförskap fram i Sverige. Alldeles för många människor har fastnat i ett långvarigt bidragsberoende, utan att mötas av vare sig rätt stöd eller tydliga krav på att göra allt man kan för att gå från bidrag till arbete. Utanförskap med arbetslöshet, språkförbistringar och låg utbildningsnivå riskerar dessutom att gå i arv, generation efter generation.
Vi vägrar stå passiva inför den här utvecklingen. Därför genomför den moderatledda regeringen nu en omfattande bidragsreform med ett bidragstak, ett aktivitetskrav och kvalificering till socialförsäkringen. Med ett bidragstak kommer det bli mer lönsamt att arbeta än att leva på bidrag, med ett aktivitetskrav ställs tydliga krav både på kommuner och på den enskilde att göra vad som krävs för att närma sig arbetsmarknaden, och med en kvalificering in i socialförsäkringssystemet – ett snabbspår genom arbete – markerar vi att Sverige inte är en kravlös gemenskap. Syftet är att bryta långvarigt bidragsberoende, minska utanförskapet och återupprätta arbetslinjen. På så sätt kommer fler barn att se sina föräldrar gå till jobbet och fler människor kommer kunna försörja sig själva och leva på sin lön utan att vara beroende av bidrag. Om några veckor röstar riksdagen om dessa reformer.
Socialdemokraterna har varit tydliga i sitt motstånd. Integrationspolitiska talespersonen Lawen Redar säger ”bestämt nej”, och socialpolitiske talespersonen Fredrik Lundh Sammeli säger dessutom att beslutet ska rivas upp om Socialdemokraterna vinner valet i höst. Det är ett mycket allvarligt besked till svenska folket.
Att lämna människor i ett långvarigt bidragsberoende är inte omtanke. Det är ett svek. Särskilt mot barnen. För det bästa vaccinet mot fattigdom är att växa upp i ett hem där föräldrarna har ett jobb att gå till och att man själv klarar av skolan. Det är nyckeln till en lyckad integration, framtidstro och klassresor.
Det handlar också om rättvisa. Det är inte rättvist att den som ställer klockan varje morgon, jobbar och gör rätt för sig, får mindre pengar i plånboken än familjen på andra sidan trapphuset som lever på bidrag. Det som är rättvist är att ansträngning lönar sig.
Samtidigt som Socialdemokraterna kallar sig för ett ”arbetarparti”, vill de alltså lämna kvar människor i bidragsberoende i stället för att börja jobba. De vill dessutom att de som redan jobbar ska jobba mindre med arbetstidsförkortning och slopat karensavdrag. Vi har sett konsekvenserna av det tidigare: fler bidragstagare och färre som jobbar i skola, vård och omsorg.
Detta är också helt centralt för att upprätthålla förtroendet och legitimiteten för vårt välfärdssamhälle att hårt arbetande människor vet att deras pengar går till rätt saker, inte kriminella.
Höstens val är ett vägval. Antingen vill man ha en vänstersväng med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet, som egentligen bara kan enas om två saker: höjd invandring och höjda bidrag. Alternativet är att fortsätta framåt mot ett rättvisare Sverige, där ansträngning lönar sig, brott straffar sig och samhället fungerar när människor behöver stöd.
Anna Tenje (M) äldre- och socialförsäkringsminister
Det ironiska med den moderata debattartikeln är att regeringen angriper Socialdemokraterna för att vara ett ”bidragsparti” samtidigt som Moderaternas eget viktigaste vallöfte är att en tvåbarnsfamilj ska få ytterligare 5 000 kronor mer i månaden i plånboken. Arbetslinjen försvaras i retoriken men urholkas när politiken samtidigt fortsätter bygga på allt större transfereringar.
Socialdemokratin bär utan tvekan ett tungt ansvar för dagens situation. Ansvarslös migrationspolitik kombinerades med kravlös integration och bidragssystem som gjorde utanförskap permanent. Samtidigt har skattebetalarnas pengar försvunnit i ineffektiva integrationsprojekt, arbetsmarknadsåtgärder utan resultat och en välfärdsapparat där myndigheter under årtionden kunnat betala ut parallella ersättningar utan fungerande samordning eller kontroll.
Det säger något om systemets dysfunktion att regeringen först skapade Utbetalningsmyndigheten med ambitionen att samordna utbetalningar, men sedan backade och reducerade myndigheten till en stödjande analysfunktion efter invändningar från andra myndigheter. Staten tycks fortfarande mer upptagen av administrativa hänsyn än av att skapa verklig kontroll över skattebetalarnas pengar.
Och samtidigt omfattas naturligtvis även invandrarfamiljer som redan lever på offentliga ersättningar av Moderaternas generella tillskott, vilket knappast stärker drivkrafterna till egen försörjning.
Problemet är därför större än enskilda bidrag. Hela den politiska kulturen har vant sig vid att köpa legitimitet genom offentliga pengar. Ett hållbart samhälle byggs inte genom ständigt större transfereringar utan genom arbete, ansvar och institutioner som fungerar över tid.
Den här sajten använder cookies för besöksstatistik via Google Analytics.
Läs mer.